Debattartikel, Riskbenägna svenska skidåkare överrepresenterade lavinoffer utomlands

2013-12-12

Allt fler svenska skidåkare är inblandade i lavinolyckor, varav en uppseendeväckande stor majoritet inträffar utomlands. I dag håller Fjällsäkerhetsrådet lavinkongress i Åre och presenterar där en rapport baserad på en omfattande enkätundersökning kring åkarattityder och lavinsäkerhet. En viktig observation är att en majoritet av skidåkarna ser risktagande som nödvändigt för att kunna uppleva bra offpiståkning och att tilltron till de egna lavinkunskaperna är stor. Nu inleds ett långsiktigt arbete med att höja kunskaperna och förändra attityderna hos svenska skidåkare med sikte på att minska antalet lavinolyckor.

Förra vintern omkom sju svenska skidåkare i laviner, vilket är nära tre gånger så många som en genomsnittlig säsong. I likhet med tidigare år omkom en majoritet av dem utomlands, ett faktum som skiljer svenska skidåkare från andra jämförbara nationaliteter. Bland de svenskar som omkommer i laviner förolyckas cirka åtta av tio utomlands. Motsvarande andel bland exempelvis norska skidåkare är inte ens 1 av tio. Sverige kan alltså sägas "exportera" sina lavinoffer i en betydligt större grad andra jämförbara länder.

Detta facit utgör fond när många aktörer med koppling till vinterfjällen i dag samlas till en lavinkongress i Åre, för att sammanfatta och utvärdera hur svenskt lavinsäkerhetsarbete utvecklats fram till i dag, och för att etablera nya mål och strategier för de kommande tio åren. Det är också tio år sedan den senaste framtidskonferensen kring lavinsäkerhetsfrågor hölls i Sverige.

I samband med kongressen presenterar Fjällsäkerhetsrådet en ny rapport, som baseras på enkätsvar från drygt tusen svenska alpin- och snowboardåkare med stor vana av åkning offpist, ofta i lavinfarlig terräng. Enkäten har tagits fram i samarbete med skidåkarsajten Freeride.se, forskare vid Luleå tekniska universitet samt Åre Lavincenter.

Enkätens respondenters "personprofil" liknar på många sätt de svenskar som omkommer i laviner, vilket gör studien högst användbar för det förebyggande arbetet. Resultaten visar att "toppturandet", det vill säga offpist som inte kan nås med en skidlift, blivit allt vanligare bland svenska offpiståkare de senaste åren. Förbättrad utrustning har gjort denna typ av åkning allt mer tillgänglig, samtidigt som det ökande intresset ligger i linje med andra livsstilsrelaterade trender. Många offpiståk görs också i liftanläggningarnas direkta närhet, vilket kan göras utan planering och större förkunskaper.

Jämfört med tidigare undersökningar påvisar den nya undersökningen också en betydligt mer utbredd användning av lavinutrustning än tidigare. Nio av tio äger i dag en i princip fullskalig lavinsäkerhetsutrustning. Sex av tio har den med varje dag vid offpiståkning – men fyra av tio övar sällan eller aldrig på att använda utrustningen. Regelbunden övning är nödvändig för att utrustningen ska kunna användas på ett adekvat sätt i ett skarpt läge. En stor grupp åkare kan därför antas vara välutrustad, men otillräckligt förberedd vid en lavinolycka.

Drygt åtta av tio anser att de har god kunskap om laviner och lavinsäkerhet. Men frågan är om praktiska kunskaper, attityder och beteenden har hållit jämna steg med den tekniska utvecklingen. Det finns tecken som tyder på att avancerad åk- och lavinsäkerhetsutrustning kan ge en falsk känsla av trygghet och därmed locka till riskbeteenden. Det kan vara en faktor bakom att många svenska offpiståkare förefaller ha utvecklat en radikal åkkultur. Tre av fyra anser att det är nödvändigt att ta risker för att få bra offpiståkning.

Det faktum att antalet omkomna i lavinolyckor i svenska fjällen är relativt få, medan relativt många svenskar förolyckas i andra länder, återstår dock att förklara. En numera etablerad slutsats är att svenskars generella lavinkunskaper är lägre än hos jämförbara nationaliteter, och att vi därför tolkar information om lavinfara, såväl i Sverige som utomlands, på ett felaktigt sätt.

En av flera tänkbara lösningar på det problemet kan vara en mer konsekvent och enhetlig begreppsanvändning kring laviner, lavinfara och lavinsäkerhet i Sverige. Svenska liftanläggningar har sedan 1997 presenterat lokal lavinfara på en femgradig lavinskala. Detta är en nulägesbedömning – ingen prognos – som bara gäller det område som man kan nå genom att glida till och från en lift, vilket inte alltid är tillräckligt känt. Bland enkätens respondenter har nästan var tredje fel uppfattning om vilket geografiskt område som omfattas av liftanläggningarnas lavininformation.

Medierapporteringen har ofta gett intrycket att bedömningarna avser hela fjällkedjan, vilket är en feltolkning med potentiellt allvarliga konsekvenser. Faktum är att relevant lavininformation i dag saknas för mer än 99,9 procent av de svenska fjällens samlade areal.

Bland enkätens respondenter anser bara två av tio att det är lätt att få tag på bra lavininformation vid toppturer i Sverige. Nära varannan tycker att lavininformation i andra länder brukar vara bättre än svensk, medan bara en av tio tycker att den svenska är lika bra.

Syftet med den rapport som presenteras i dag är att den ska uppmuntra till en mer initierad diskussion bland alla som kommer i kontakt med lavinfarlig terräng, och på så sätt bidra till ett ökat kunskapsutbyte, förändrade attityder och ytterst färre skadade och döda.

Trots att Sverige anses ha ett av världens bäst fungerande fjällsäkerhetsarbeten ligger många av våra skidåkare efter när det gäller lavinkunskaper, vilket visar sig alltför tydligt i den dystra statistiken över lavinolyckor. Det är hög tid att ändra på det!

Eva Thörnelöf
Ordförande för Naturvårdsverkets Fjällsäkerhetsråd

Per-Olov Wikberg
Nationell samordnare vid Naturvårdsverkets Fjällsäkerhetsråd

Matts Nilsson
Nationell samordnare för fjällräddningen vid Polisflyget/Rikskriminalpolisen

Martin Åkesson
VD för Freeride.se, Sveriges största webbplats för skidåkare